Har varit ganska inaktiv i mitt skrivande den senaste tiden och folk har börjat undra om pengarna sinat så totalt att jag sålt datorn.
- Nej, jag har fortfarande råd med min nudel/knäckebrödsdiet som varat i snart 5 månader. Jag tror stenhårt på tanken om den lidande konstnären...

Anledningen är att datorn har slöat ner sig mer och mer för varje dag den senaste tiden. Så jag gjorde en omformatering av hela skiten med bränning av program, filmer, mp3 etc

Och när jag tycker någonting ska fungera eftersom jag gjort "som man ska" (för en gångs skull) så finns det alltid någonting som går fel. Fyfan vad man kan bli damp av datorfel!

Men nu sitter jag här iallafall med något färre nerver, men med en snabbare och fungerande dator.

Cubase är den andra anledningen till att jag inte varit så aktiv, och den största orsaken att jag formaterade om från första början.

ÄNTLIGEN kan jag börja spela in mina riff och strukturera upp låtarna, som jag har skrivit ner i tabulaturform i ett och ett halvt smockfyllda kollegieblock, på ett vettigt sätt. Det är nog ett år sedan jag spelade in någonting sist.

Har hittat en ny kompis också i EZ Drummer, och har man också Drumkit from hell (där Tomas Haake blivit samplad i komp och "enkel-ljud") som tillägg så slår man lätt ihjäl ett par timmar. Det är en plugin till cubase som simulerar trummor på ett bra, smidigt och väldigt lätt sätt. Som alla vet så finns det ingen vettig trummis i verkligheten, så man sparar irritation och man slipper alla förklaringar, dispyter och mordhot på detta sättet...

Till er som trodde rubriken syftade på 14:e platsen så kan jag säga direkt att jag varken klassar Meshuggah som Death Metal eller (om dom nu var det) som värdiga en plats på min lista. Inte ens på en Top-120 lista.

Nej jag valde den eftersom jag tyckte den sammafattar mitt datorhaveri ganska bra och att Haake dessutom fick sitt namn nämnt i inlägget.

För övrigt så kommer min Top-20 lista uppdateras inom en väldigt snar framtid, så håll er eller häng er.

Death - Leprosy (1988)

Detta är andra fullängdaren (av sju) som Floridabandet släppt, och det var min första kontakt med Death. En äldre bekant spelade upp denna när jag och min polare kört moppe dit för att köpa sprit. Vi brukade sticka till honom varje fredag och köpa en liter HB och spela in några nya låtar från hans samling på kassett, så vi hade färska dängor att supa till. Det var kärlek vid första lyssningen kan jag garantera. Vi blev sittandes där och snackade om plattan tills spriten var slut och bandet fyllt. Att han sedan kunde spela vissa partier på gura gjorde mig grymt impad.

Detta albumvalet får nog många inbitna "dödsare" att höja ett par ögonbryn. Scream Bloody Gore "ska" man ju ha som favorit men som jag sagt tidigare så är detta en personlig lista så jag skiter i vilket.

Senare kollade jag givetvis upp Scream Bloody Gore som kom året innan men det var, och är fortfarande, Leprosy jag tänker på när jag hör talas om Death.

Scream Bloody Gore var mer "pang på pungen" med sin fuck-off-nu-kör-vi-attityd, medans dom på denna slöade ner sig ett par BPM. Denna skivan är mer komplicerad, meckigare och innehar fler taktbyten än S.B.G men har samtidigt enligt mig en råare och mer framträdande röst av Chuck Schuldiner. På nästa skiva (Spiritual Healing) som kom 1990 hade man gått ett steg längre och gjorde ännu mer komplicerad döds. Så jag anser att denna är den bästa eftersom den innehåller både öset och råheten från S.B.G men är samtidigt inte lika meckig som Spiritual Healing.

Nackdelarna är att a) Trummorna är ganska stela och nästan tråkiga och b) Basen enligt mig är ganska tråkig, följer gitarrerna hela tiden utan några coola slingor och att den är för lågt mixad. Men det kanske beror på att basisten Terry Butler (som står listad som basist) inte lirade en ton på denna skivan. Han sa att det var för komplicerat för honom, så det är Chuck som står för den insatsen. Men han blev ändå listad för att dom var polare. Sånt gillar jag.

Andra som medverkar på denna skivan är: Rick Rozz (gitarr) och Bill Andrews (trummor), som tillsammans med Terry Butler spelade på förra plattan på min lista.

Man märker att Chuck har övat en hel del på sin planka sedan sist, för även om Scream Bloody Gore hade sina grymma riff på sina ställen så innehåller denna en ren kavalkad köttriff. Och solona är i en helt annan klass. Och lyssna bara på tappingen i Born Dead...

Men favoritriffet på skivan är ändå (fast det är så uttjatat och sönderlyssnat nu) det i Pull the Plug. Och Chucks skrik gör ju inte den låten sämre, eller vad säger ni?

Death - Pull the Plug:

Det är iofs 6 månader kvar till Halloween, men det gäller ju att vara förberedd.

Här är dom TRE bästa tipsen för er som vill sticka ut lite extra på Halloweenfesten:

3 - Bebismannen

En dräkt gjord av ett lager med bebisar. Vad kan gå fel? Kvinnorna kommer flockas i stora klungor runt dig när dom ser hur bra hand du har med de små liven. Du kommer vara "förökningsmaterial" i deras ögon.

Hade jag jobbat på dagis så hade jag gått dom obligatoriska stadspromenaderna med ungarna såhär.

Minus: Det är inga riktiga bebisar. Och dräkten finns bara i 12 exemplar och kostar $2300...

2 - Den födande

Denna är kanske inte så verklighetstrogen, men helt klart en partyhöjare. Hur många har du sett komma utklädda till en födande kvinna?

Minus: Att det vore häftigare att bära denna dräkt om man gick på händerna. Kan vara lite knepigt om man, som jag, är rökare och vill dricka samtidigt.

1 - Pingvinen!

Min personliga favorit. En 100% ögonbrynshöjare på vilken fest som helst, eller varför inte bära den med stolthet på en match med Pittsburgh Penguins?

En dräkt gjord helt i latex för oss lite mer vågade. Notera hålet på magen som ska föreställa naveln, ur vilket man ska ta ut sin erigerade penis, för att ge honan njutning. Folk köper verkligen sånt här för att piffa upp sitt sexliv. Men fråga mig inte hur jag hittade denna, är ju själv mer inne på tapirer.

Minus: Finns faktiskt inget att förbättra på denna skapelse. Glömde dock kolla upp priset, så det kan väl vara ett minus och som ni säkert redan listat ut så är den gjord i Tyskland....

Massacre - From Beyond (1991)

Oj oj ojvilken tyngd! Sån brutal jävla platta detta är. Skön våldtäkt på öronen. 

Minns första gången jag lade denna plattan på skivtallriken och bara häpnade. Jag satt som i trans och bara följde med i texterna och studerade (det otroligt fula, men ändå häftiga) omslaget. Edward J. Repka

heter snubben som gjort det, alla hans omslag kan ni glo på här.

Musiken då? Jo det är Death Metal som den ska låta med tvåtakt varvat med slöa, tunga, släpande partier, en näve thrash och en perfekt growlröst ovanpå av Kam Lee, som sägs ha "uppfunnit" growltekninken, men om detta är sant eller inte tvistar dom lärde. Fakta är iallafall att han har en jävligt bra röst. Alla medlemmar har dessutom varit med i Death på ett eller annat sätt. Sista låten på "From Beyond" som heter "Corpsegrinder" är dessutom en cover på just Death. Och det är ett annat band jag älskar, som kommer högre upp på listan...

Enda saken jag stör mig på är låten "Chambers of Ages" som börjar med ett synthintro. Vet inte om dom försökte skapa nån speciell stämning eller kanske förlorat något vad, men jag hatade det iallafall. Jag får utslag och våldsamma dampanfall av s.k stämninghöjande synthlåtar. Men som tur var så insåg dom att det var häftigare att spela metal och drog igång låten med ett grymt thrashriff efter lite mer än en minuts klinkande. Då lugnade jag mig. En dålig minut på ett helt album kan jag ha överseende med.

Jag brukar alltid ha någon favoritlåt på varje platta som spelas några gånger fler än de övriga. Men på denna plattan har jag stora problem med att bara välja en. Men det extremt hatiska skriket 3.45 in i öppningsspåret (som slår skriket i "Succubus" på mållinjen) är så grymt att det får bli den.

Massacre -  Dawn of Eternity:

Vomitory - Revelation Nausea (2001)

Andra svenska bandet på listan. Och vad kan man egentligen säga om den här plattan? Är ingen recensent, så det kan va lite svårt att förklara för någon som aldrig hört Vomitory. Men det låter ungefär som om man blandat del melodiska och en del riktigt betongfyllda, tunga riff, en sångare som låter som en förbannad björn väckt ur sitt ide, en riktigt jävla snabb trummis som mer än gärna blandar in d-takt i sitt lir och spetsa allt med fuck-off attityd så kanske ni börjar fatta hur bra detta är. Är man ett gäng som troligtvis blivit utskrattade mer än en gång för din värmländska dialekt (Karlstad), så är det kanske inte så konstigt att man är förbannadde?

Har absolut ingenting att anmärka på. 39 minuters ren brutalitet. Perfekt variation mellan tunga, snabba och punkinspirerade låtar och punkinfluerad metal är, som de flesta i min bekantskap vet, något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och på tal om punk så är Cliff, från sveriges bästa punkband (Driller Killer), med och skrålar i en låt:

Vomitory - The art of War:

Deranged - High on Blood (1998)

Första svenska bandet på listan (av sex st totalt). Eller svenskar o svenskar, skåningar....

Hörde denna skivan spelas upp i en bil på väg till en stor marknad för att bläddra vinyler och dricka rusdrycker. Nattramn (Silencer) distribuerade plattan på denna tiden, så efter två låtar i stereon hade han en hundring mer att handla vinyler för och jag ett köttigt mästerverk på plast i handen. Jag och min polare blev avbrutna av honom i vår diskussion, om hur brutal musik ska låta, när han slängde på denna plattan. Och så jävla rätt han hade! Mer än tio år senare sitter jag här och tycker fortfarande den är lika bra. Inga krusiduller, inga flirtar med löjliga melodier (dom skippade t.o.m solon i majoriteten av låtarna) utan det är ren jävla kross med "flugriff" ovanpå och en röst som låter som en riktigt uppretad zombie på fultjack. Detta är ett soundtrack till förruttnelse.

Begreppet flugriff är förresten uppfunnet av mig under en lång fyllediskussion om gitarrsound, där man föreställer sig hur en samling flugor kring en rutten kropp skulle låtit om man satte musik till scenariot. Tycker det passar perfekt! Man blir smart av alkohol...

Deranged öppnade dörren för mig till den brutalare delen av Death Metal och förtjänar egentligen en högre placering men får nöja sig med en 18:e plats pga den stenhårda konkurrensen.

Deranged - Razor Divine:

Troligtvis den snyggaste bandlogon jag sett...

Immolation - Dawn of Possession (1991)

Fick ett kasettband av en polare nån gång på högstadiet och detta bandet spelades så flitigt att jag måste gjort Duracell jävligt glada. Min freestyle var ändå inte speciellt batterislukande. Har letat upp vad skivan hette och vilka band som va med på den. Rock Hard Presents Monsters Of Death heter den och sämre blandband har jag haft om man säger så... Eller vad sägs om:

1.Morbid Angel - Rebel Lands

2.Malevolent Creation - Thou Shall Kill

3.Death - Suicide Machine
4.Brutal Truth - Wilt

5.Immolation - Those Left Behind

6.Gorguts - Disincarnated

7.Unleashed - Into Glory Ride

8.Obituary - Rotting Ways

9.Dismember - I Wish You Hell
10.Morgoth - Opportunity Is Gone
11.Pestilence - Twisted Truth
12.Atheist - Enthralled In Essence
13.Pungent Stench - The Ballad Of Mangled Homeboys
14.Vader - Vicious Circle

15.Exhorder - Unforgiven

16.Atrocity - Life Is A Long And Silent River

17.Tiamat - Ancient Entity

Många band på plattan hade jag redan en massa skivor med men det var just Immolation som fick mig att häpna. När introt går igång så ryser jag än idag. Så jävla bra! Hade aldrig hört nåt så tungt innan. Och fastän det är skivans "ballad" med sin långsamhet så är det fortfarande favoriten. Tycker det är en perfekt mix mellan meckighet och rens plattan igenom.

Lyriken kretsar som vanligt när det gäller Immolation om den vitskäggiga farbrorn där uppe bland molnen och hur dum i huvudet han är. Jag gillar det skarpt! Eller vad sägs om följande i slutet på Those Left Behind:

"jesus christ
you are lord
you are god
but have you won ever sin and death
victory's crown shall be ours
for we are those
those you've left behind"

Varför kommer inte jag på en sån här textrad?

Immolation - Those Left Behind: