Deranged - High on Blood (1998)

Första svenska bandet på listan (av sex st totalt). Eller svenskar o svenskar, skåningar....

Hörde denna skivan spelas upp i en bil på väg till en stor marknad för att bläddra vinyler och dricka rusdrycker. Nattramn (Silencer) distribuerade plattan på denna tiden, så efter två låtar i stereon hade han en hundring mer att handla vinyler för och jag ett köttigt mästerverk på plast i handen. Jag och min polare blev avbrutna av honom i vår diskussion, om hur brutal musik ska låta, när han slängde på denna plattan. Och så jävla rätt han hade! Mer än tio år senare sitter jag här och tycker fortfarande den är lika bra. Inga krusiduller, inga flirtar med löjliga melodier (dom skippade t.o.m solon i majoriteten av låtarna) utan det är ren jävla kross med "flugriff" ovanpå och en röst som låter som en riktigt uppretad zombie på fultjack. Detta är ett soundtrack till förruttnelse.

Begreppet flugriff är förresten uppfunnet av mig under en lång fyllediskussion om gitarrsound, där man föreställer sig hur en samling flugor kring en rutten kropp skulle låtit om man satte musik till scenariot. Tycker det passar perfekt! Man blir smart av alkohol...

Deranged öppnade dörren för mig till den brutalare delen av Death Metal och förtjänar egentligen en högre placering men får nöja sig med en 18:e plats pga den stenhårda konkurrensen.

Deranged - Razor Divine:

Immolation - Dawn of Possession (1991)

Fick ett kasettband av en polare nån gång på högstadiet och detta bandet spelades så flitigt att jag måste gjort Duracell jävligt glada. Min freestyle var ändå inte speciellt batterislukande. Har letat upp vad skivan hette och vilka band som va med på den. Rock Hard Presents Monsters Of Death heter den och sämre blandband har jag haft om man säger så... Eller vad sägs om:

1.Morbid Angel - Rebel Lands

2.Malevolent Creation - Thou Shall Kill

3.Death - Suicide Machine
4.Brutal Truth - Wilt

5.Immolation - Those Left Behind

6.Gorguts - Disincarnated

7.Unleashed - Into Glory Ride

8.Obituary - Rotting Ways

9.Dismember - I Wish You Hell
10.Morgoth - Opportunity Is Gone
11.Pestilence - Twisted Truth
12.Atheist - Enthralled In Essence
13.Pungent Stench - The Ballad Of Mangled Homeboys
14.Vader - Vicious Circle

15.Exhorder - Unforgiven

16.Atrocity - Life Is A Long And Silent River

17.Tiamat - Ancient Entity

Många band på plattan hade jag redan en massa skivor med men det var just Immolation som fick mig att häpna. När introt går igång så ryser jag än idag. Så jävla bra! Hade aldrig hört nåt så tungt innan. Och fastän det är skivans "ballad" med sin långsamhet så är det fortfarande favoriten. Tycker det är en perfekt mix mellan meckighet och rens plattan igenom.

Lyriken kretsar som vanligt när det gäller Immolation om den vitskäggiga farbrorn där uppe bland molnen och hur dum i huvudet han är. Jag gillar det skarpt! Eller vad sägs om följande i slutet på Those Left Behind:

"jesus christ
you are lord
you are god
but have you won ever sin and death
victory's crown shall be ours
for we are those
those you've left behind"

Varför kommer inte jag på en sån här textrad?

Immolation - Those Left Behind:

Suffocation - Pierced from Within (1995)

Kommer ihåg när jag köpte denna skivan. Jag var 15 år och hade precis kommit hem från skolan (en fredag) där det låg en postavi från Tpl records. Hade beställt tre vinyler (Accept, Sepultura och Girlschool) och denna skivan på CD. Hade fått rekomendationer av äldre killar att den skulle "falla mig på läppen". Ringde min polare som hade samma musiksmak som jag, och vi möttes på posten för att hämta ut paketet. Vi gick hem till mig och hällde upp en den första groggen för kvällen blandad med saft, som var standard varje helg under ungefär ett års tid. Kan för övrigt säga att jag inte dricker saft nuförtiden...
När vi spisat alla nyinköpta vinyler så åkte denna plattan på. När första låten "Pierced from Within" spelades upp på nästintill överdrivet hög volym tittade vi bara på varann i ren lycka. Det var dom sjukaste riffen jag hört och Frank Mullens röst var något av det brutalaste jag hört just då. Och trummisen lekte bakom setet på ett sätt jag inte hört innan. Vid denna tiden lyssnade jag mest på svensk döds i 4/4-takt med hyfsat ljusa röster i jämförelse. Denna skivan har så många taktbyten och avbrott i musiken att jag varken orkar eller vill räkna dem, men det utan att de blir tråkiga eller försöker bräcka några slags rekord. Gillar både Effigy of the Forgotten (1991) och Breeding the Spawn (1993) som kom innan, men denna tycker jag är snäppet bättre än föregångarna. På en Top-200 lista så hade Effigy...också kommit med. Men denna är bättre både musikaliskt och soundmässigt enligt mig tack vare producenten Scott Burns. Den mannen har haft ett finger med på en hel del av skivorna på min lista kommer ni få se.

Suffocation - Pierced from Within: