För en massa år sedan brukade alla vi "tuffa, utstötta och hårda" 14-16åringar varje helg samlas hos en polare, som hade ett halvt hus för sig själv. Inte nog med det, han hade oxå en rik (uppenbarligen) och näst intill döv morsa som bodde i andra halvan av huset. Hon brydde sig aldrig om vad vi gjorde...

Att samla 15-20 ungdomar fyllda av testosteron på en yta av ca 50m², låta dom supa sig fulla och sen låta 5-6 av byns snyggaste brudar komma dit KAN ju inte sluta på så många sätt... 

Festerna där urartade inte helt oväntat varje gång. Misshandel, skrik och sönderslagna prylar (tv, bord, stolar, rutor, väggar och tom en toalettstol!) var standard och när snuten började komma och hämta folk titt som tätt (både till förhör och omhändertagning) så fick hans morsa nog. Dom flyttade till en lägenhet efter det, och plötsligt var den snubben inte lika populär längre...

Men innan festerna började komma igång så brukade vi sitta och förfesta till ett videoband som jag och en polare spelat in. Det var fyllt med dom bästa videorna från Headbangers Ball (som då leddes av Vanessa Warwick), och som vi omsorgsfullt valt ut. Eftersom det var en så stor blandning av människor där med olika musiksmaker så blev det ju i början ett jävla liv när den sattes på. Men efter mycket munhuggande, uppläxande och hot så fick vi vår vilja igenom. Efter tionde veckan var det ingen som opponerade sig längre utan tvärt om, dom började faktiskt gilla vissa av musikvideorna. Hjärntvätt eller ögon/öron öppnare?

Genom ett mysterium (som fortfarande inte är löst!) så hade det iallafall smugit sig in en låt med ett band jag/vi aldrig gillat. Eftersom alla andra såg och hörde våra reaktioner varje gång den kom så blev det ju givetvis en favorit för dem.

Igår fick jag besök av en slusk som skulle se bandet live. Personligen hade jag inte gått dit om jag så fick betalt för det. Sedan dess har jag haft denna låten i huvudet. Jag har inte hört den på 12-13år men känner fortfarande obehag i kroppen när jag tänker på den. 

Och eftersom jag nu sitter här hemma helt själv, uttråkad, pank, jävligt nykter och hatar världen så skiter jag i min planerade låt för nummer 5 och bestämde mig för att ta denna istället. Om jag bara kan få någon annan att lida så mår jag iallafall liiite bättre... 

Låten är från plattan State of the World Addresssom kom 1994

Biohazard - Five Blocks to the Subway

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har tänkt hårt och länge men har inte kommit på en enda låt eller grupp som innehåller siffran 14. Därför har jag fiffigt nog såhär på misärbakfyllan kommit på att jag kan ta den låten som jag förlorade oskulden till som 14-åring... Kasst så in i h...

Eftersom jag hade en jävligt hektisk dag igår (skriver detta den 14:e) så hann jag inte med att skriva ett inlägg. Men det kommer nu istället. Glen Danzig är speciell på många sätt. Han är inte bara ett rövhål mot vissa journalister, han innehar oxå...

Fick reda på att Dolving lämnat The Haunted och att en ny snube som heter Marco Aro skulle ta över. Ok, tänkte jag och började forska lite i hans tidigare band. Detta var -98 -99 nån gång, på den tiden inte varenda jävel hade internet i varje uttag i...

Denna gruppen var det första jag fastnade för inom den annars för mig outforskade grenen kallad "Suicidal Black metal". Ett annat tips för er som gillar detta är ju svenska Abruptum som jag lyssnade en hel del på i samma veva. Jag upptäckte dom geno...

Jag har och har alltid haft väldigt blandade känslor för detta bandet. Ett band som jag lyssnat minst på av "dom fyra stora" inom hårdrocken under 70-talet. Har alltid tyckt att dom har haft för ojämt material. Det som väl är bra är ju skitbra, men d...