Napalm Death - Harmony Corruption (1990)

På 10:e plats hittar vi detta engelska band som funnits sedan 1982 och vars "bandträd" är en halv regnskog.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag hörde denna plattan för första gången -95. Fick den efter en beställning som jag gjorde efter det att jag haft ett långt samtal med en punkare över en halv dunk mäsk efter en fritidsgårdsspelning med en massa lokala skitband.

Hade bara hört ett gäng låtar från deras två föregående släpp: Scum (1987) och From Enslavement to Obliteration (1988) tidigare och gillade stuket, men han sa att eftersom jag gillade döds så borde denna plattan älskas mer. Och det var verkligen någonting med just Harmony Corruption som tilltalade mig mer än de andra två. De kaotiska  punk och grindpartierna har tonats ner och dödsen har fått en större plats. Fullständigt lysande enligt mig.

Skivan är som dom flesta bra skivor inspelad i Morrisound studios i Florida och bakom spakarna sitter som vanligt Scott Burns. Men till skillnad från de andra banden i Florida under denna tiden så handlar inte Napalm Deaths texter om satan, hur dum i huvudet den skäggiga farbron är och ondska , utan om orättvisor i samhället och åsikter om hur det och vad som bör ändras. Detta är den första skivan som Mark "Barney" Greenway (från Benediction) sjunger på och även om jag gillar Lee Dorrian (som sjöng på dom två tidigare) som sångare så är "Barneys" röst mer tilltalande i mina öron. På skivan finns även två inte helt nersketna gästsångare på en låt som heter Unfit Earth, eller vad sägs om John Tardy (Obituary) och Glen Benton (Deicide). Hade ju verkligen inte haft något emot att ha deras läten inspelade på någon av mina låtar...

Detta är första plattan med två gitarrister (Mitch Harris och Jesse Pintado) och det ger en fylligare, tjockare och mer brutal ljudbild. Deras riff växlar mellan rena dödsslingor och simpel, rå jävla grind. Inte en trist ton.

Den perfekta mixen av tempoväxlingar och avbräck i låtarna gör att det aldrig blir varken jobbigt eller långtråkigt.

Basisten, mannen med 300 sidoprojekt, ryggraden och det närmsta man kan kalla orginalmedlem Shane Embury sköter sin yxa med bravur. Även om han inte får så stort utrymme varken i låtarna eller ljudbilden.

Att välja endast en låt från en skiva brukar jag tycka vara svårt och jobbigt. Men denna skivan har bara en klockren klassiker.

Det är en låt som fortfarande ger mig gåshud 13år efter jag hörde den första gången.

Lyssna och njut

Napalm Death - Suffer the Children: 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har tänkt hårt och länge men har inte kommit på en enda låt eller grupp som innehåller siffran 14. Därför har jag fiffigt nog såhär på misärbakfyllan kommit på att jag kan ta den låten som jag förlorade oskulden till som 14-åring... Kasst så in i h...

Eftersom jag hade en jävligt hektisk dag igår (skriver detta den 14:e) så hann jag inte med att skriva ett inlägg. Men det kommer nu istället. Glen Danzig är speciell på många sätt. Han är inte bara ett rövhål mot vissa journalister, han innehar oxå...

Fick reda på att Dolving lämnat The Haunted och att en ny snube som heter Marco Aro skulle ta över. Ok, tänkte jag och började forska lite i hans tidigare band. Detta var -98 -99 nån gång, på den tiden inte varenda jävel hade internet i varje uttag i...

Denna gruppen var det första jag fastnade för inom den annars för mig outforskade grenen kallad "Suicidal Black metal". Ett annat tips för er som gillar detta är ju svenska Abruptum som jag lyssnade en hel del på i samma veva. Jag upptäckte dom geno...

Jag har och har alltid haft väldigt blandade känslor för detta bandet. Ett band som jag lyssnat minst på av "dom fyra stora" inom hårdrocken under 70-talet. Har alltid tyckt att dom har haft för ojämt material. Det som väl är bra är ju skitbra, men d...