Är tillbaka från Sweden Rock Festival.

Vid liv.

Utan böter och utan mord på samvetet. Lyckades till och med undvika en kyrkbrand. Känns ovant...

Nu har den mesta spriten gått ur systemet, och den värsta solbrännan ömsat av, så jag börjar bli näst intill normal (jaja, ni fattar).

Har dragit loss så stora hudbitar från ansiktet framför spegeln de sista dagarna att det fick mig att tänka på en scen ur Poltergeist, som för övrigt en jävligt bra film. Ungefär 20 år sedan jag såg den sist iofs, men den kommer alltid finnas kvar bland mina bästa.

En extrem, svidande solbränna har hållit mig vaken på nätterna sen dess genom att jag skiftat från massiva svettattacker och kallsvettningar.

Man skulle ju vara så jävla macho när någon erbjöd sig solskydd genom att säga att sånt skit är endast till för kvinnor och spädbarn...

Sen satt man i den stekande solen igen dagen efter (utan partytält eller skugga givetvis) och led, men drog ändå samma kommentar när någon erbjöd skydd. Man får väl vad man förtjänar...

Lägg till en släng av damp som jag drog på mig där, och ett tredubblat cigarettintag per dygn så kan ni föreställa er hur bra man sovit de sista nätterna.

För er som undrar hur det var på festivalen kan jag bara säga att jag inte orkar skriva ner alla upptåg, roliga citat och händelser som utspelades där. Det sparar jag till min självbiografi som jag ska spökskriva efter jag dött.

"I’m coming back, I will return. And I’ll possess your body and I’ll make you ......write"

Men jag kommer iallafall vara tillräckligt återställd för att kunna klunka öl och röja bort majoriteten av dom sista hjärncellerna till Dismember på Debaser, nu på fredag...

Och kanske, kanske kommer dessa stockholmare dyka upp på min lista (som snart fortsätter)...