Death - Leprosy (1988)

Detta är andra fullängdaren (av sju) som Floridabandet släppt, och det var min första kontakt med Death. En äldre bekant spelade upp denna när jag och min polare kört moppe dit för att köpa sprit. Vi brukade sticka till honom varje fredag och köpa en liter HB och spela in några nya låtar från hans samling på kassett, så vi hade färska dängor att supa till. Det var kärlek vid första lyssningen kan jag garantera. Vi blev sittandes där och snackade om plattan tills spriten var slut och bandet fyllt. Att han sedan kunde spela vissa partier på gura gjorde mig grymt impad.

Detta albumvalet får nog många inbitna "dödsare" att höja ett par ögonbryn. Scream Bloody Gore "ska" man ju ha som favorit men som jag sagt tidigare så är detta en personlig lista så jag skiter i vilket.

Senare kollade jag givetvis upp Scream Bloody Gore som kom året innan men det var, och är fortfarande, Leprosy jag tänker på när jag hör talas om Death.

Scream Bloody Gore var mer "pang på pungen" med sin fuck-off-nu-kör-vi-attityd, medans dom på denna slöade ner sig ett par BPM. Denna skivan är mer komplicerad, meckigare och innehar fler taktbyten än S.B.G men har samtidigt enligt mig en råare och mer framträdande röst av Chuck Schuldiner. På nästa skiva (Spiritual Healing) som kom 1990 hade man gått ett steg längre och gjorde ännu mer komplicerad döds. Så jag anser att denna är den bästa eftersom den innehåller både öset och råheten från S.B.G men är samtidigt inte lika meckig som Spiritual Healing.

Nackdelarna är att a) Trummorna är ganska stela och nästan tråkiga och b) Basen enligt mig är ganska tråkig, följer gitarrerna hela tiden utan några coola slingor och att den är för lågt mixad. Men det kanske beror på att basisten Terry Butler (som står listad som basist) inte lirade en ton på denna skivan. Han sa att det var för komplicerat för honom, så det är Chuck som står för den insatsen. Men han blev ändå listad för att dom var polare. Sånt gillar jag.

Andra som medverkar på denna skivan är: Rick Rozz (gitarr) och Bill Andrews (trummor), som tillsammans med Terry Butler spelade på förra plattan på min lista.

Man märker att Chuck har övat en hel del på sin planka sedan sist, för även om Scream Bloody Gore hade sina grymma riff på sina ställen så innehåller denna en ren kavalkad köttriff. Och solona är i en helt annan klass. Och lyssna bara på tappingen i Born Dead...

Men favoritriffet på skivan är ändå (fast det är så uttjatat och sönderlyssnat nu) det i Pull the Plug. Och Chucks skrik gör ju inte den låten sämre, eller vad säger ni?

Death - Pull the Plug: