Malevolent Creation - Ten Commandments (1991)

Ytterligare entt band på listan från Florida. Med samma gamla pålitliga producent i Scott Burns, som producerat en hel del av skivorna på min lista. Detta var en av grupperna som jag upptäckte i samband med blandbandet som jag skrev om här. Just den låten (Thou Shall Kill!) var/är ju jävligt bra, men inget som gav mig gåshud just då. Det var inte förräns jag beställde hem hela skivan som jag insåg detta bandets storhet.

Som jag säkert tidigare nämnt ett par gånger så hatar jag intron i alla former (King Diamond är enda undantaget). Jag fattar inte varför man ska hålla på med sån skit? Fyra snabba slag på en halvt öppen hi-hat räcker för mig. Max fem sekunder ska det ta, och det absolut bästa introt jag någonsin hört är ju på "Search & Seizure" med Nuclear Assault...

Men kanske har det någonting att göra med att man ska fylla ut tiden på skivan (på bolagets begäran) när alla riktiga låtar väl är inspelade? Det allra värsta är när man inte kan trycka förbi/hoppa över introt med nålen, utan att det är inbyggt i öppningsspåret. Sånt får mig att känna EXTREME AGGRESSION!

Iallafall så börjar denna skivan med ett "stämningsuppbyggande" intro. Tror och hoppas att det är för att dom skulle få ihop till 10 låtar...

Det är iofs inte så farligt eftersom det varken innehåller plastiga körer eller syntar, utan här är det ett simpelt trumkomp med tuggande gitarrer som ackompanjerar en röst som säger:

As we place this wretched waste of a man into his final rotting place.
We pray for his soul to be stripped and tormented
of all that is proper, to burn his sins,
In the witness of the Father, the Son and the Holy
Ghost, his soul will fall below the valley of death.
Left to rot forever, to never be free, never return.

Detta följs av Premature Burial som handlar om att bli levande begravd. I och med detta spår så visar dom att det blir det åka av på resten av plattan!

Snabbt trumsmatter med ganska enkla och snygga riff förgyller denna skivan. Visst finns det en del thrashpartier här och var, men det är långt ifrån hybriden som dom blev på senare plattor. Här är det death som dominerar. Jag håller också Retribution (1992) väldigt högt, men den blev slagen av denna skivan på det berömda fitthåret.

Rösten som Bret Hoffman besitter är bland dom bättre jag hört. Inget dovt growl och ingen skrikig röst utan den påminner en del om Chucks plågade röst, fast med en släng av John Tardy s utdragna "läten". Gillar den som fan! Det finns en del låtar som sticker ut från dom andra, som Multiple Stab Wounds och Injected Sufferage (som handlar om en som blivit AIDSsmittad genom kanyler).

Men jag gillar sista låten Malevolent Creation bäst. Första gången jag hörde den så trodde jag det var en cover på Slayers underbara låt Black Magic. Dom första sekunderna flirtade lite grann med den iaf, eller så har jag bara blivit gravt Criminally Insane av allt lyssnande? Har hittat en hel del influenser på hela skivan, men det är kanske inte så konstigt.

Bara öppnings och avslutningsskriken som han får ur sig på Malevolent Creation är värd hela skiv-vikten i guld!

Eller vad säger ni?

Malevolent Creation - Malevolent Creation:

Jag insåg nyss att jag fram tills nu levt ett liv i ovisshet om en av mänsklighetens stora vetenskaper. Men tack vare Aftonhoran.se så är jag lite närmare steget till total upplysning.

Det är med stor koncentration och spänning jag följer och gör som denna guide visar... Resultatet är häpnadsväckande!

Jag, i min okunskap, undrar bara om detta är det bästa en utbildad journalist (med X antal år på en journalisthögskola bakom sig) kan åstakomma?

Isåfall kanske man borde skicka in en ansökan, för intagningsprovet kan ju omöjligt överträffa slutprovets extremt höga kunskapskrav.

Eller var det en sådan extrem nyhetstorka den dagen?

Men jag klagar inte. Som en polare (vi kan ge honom det fingerade namnet Kim) så klokt sa, när jag nämnde att denna guide låg på samma nivå som alla moderepotage:

- Det är sant. Den har man faktiskt nytta av. Jag har tex röd bakgrund på min dator nu. Däremot har jag aldrig haft nytta av att någon sagt till mig hur jag ska klä mig.

Klockrent, Kloka Kim

Det kan dock finnas en dold agenda. Jag läste denna artikel...

Färg påverkar vår sinnestämning, känslor och uttrycker aggression och är en signal för kamp hos många djurarter. Men man har hittills inte trott att detta gäller för människan.

...och insåg direkt att "journalisten" inte var så dum, utan ville bara locka fram ilskan inom oss genom detta lilla knep. Så att h*n får många smaskiga nyheter att rapportera om framöver.

Benediction - Transcend the Rubicon (1993)

Jag upptäckte två av Englands tre bästa dödsband samtidigt, genom ett skivköp någon gång i mitten på 90-talet. Det bestod av en platta från vardera grupp, nämligen Bolt Thrower och Benediction. Det tredje bandet kommer högre upp på listan. Och hur mycket jag än teoretiskt borde gilla Bolt Thrower mer, med tanke på världens hårdaste och snyggaste kvinnliga basist (Jo-Anne Bench) och deras eviga krigstema, så håller jag ändå Benediction högre. Dave Ingram som sjunger på denna plattan gick sedan till just Bolt Thrower 1998, där han var med till 2004.

Missförstå mig rätt, jag älskar allting Bolt Thrower släppt så det kanske kan te sig lite underligt att dom inte fick en plats på min lista, men dom blev utslagna pga den stenhårda konkurrensen och får nöja sig med att nämnas här.

Musikaliskt är det två grupper som har en hel del likheter. De tunga släpande malande riffen bl.a Men Benediction kör med mer avskalade och simpla grejer som (ändå?) bildar skitbra låtar. Ett Ac/Dc inom Death Metal skulle man kunna säga. Det som fick upp mina ögon för denna grupp var deras cover på punkbandet The Accüseds låt Wrong Side of the Grave, som finns med på denna plattan, där bl.a Karl från Bolt Thrower är med och gästvrålar. Jag har sagt det innan men jag säger det igen: Det finns någonting i min reptilhjärna som får mig att utsöndra extra mycket endorfiner när jag hör (death) metal blandat med punkinslag.

Den bästa låten på plattan är ändå Artefacted/Spit Forth som egentligen är en sammanslagning av två låtar: Artefacted Irreligion och Spit forth the Dead som båda finns på deras första platta Subconscious Terror (1990).

Den drar igång med ett blytungt riff som sedan varvas med dubbelkaggesmatter för att sedan med ett "GO!" dra igång med ett komp och riff som ger mig gåshud varje gång.

Jag lägger ut Wrong Side of the Grave också så ni får höra den.

Lyssna och njut!

Benediction - Artefacted/Spit Forth:

Har varit ganska inaktiv i mitt skrivande den senaste tiden och folk har börjat undra om pengarna sinat så totalt att jag sålt datorn.
- Nej, jag har fortfarande råd med min nudel/knäckebrödsdiet som varat i snart 5 månader. Jag tror stenhårt på tanken om den lidande konstnären...

Anledningen är att datorn har slöat ner sig mer och mer för varje dag den senaste tiden. Så jag gjorde en omformatering av hela skiten med bränning av program, filmer, mp3 etc

Och när jag tycker någonting ska fungera eftersom jag gjort "som man ska" (för en gångs skull) så finns det alltid någonting som går fel. Fyfan vad man kan bli damp av datorfel!

Men nu sitter jag här iallafall med något färre nerver, men med en snabbare och fungerande dator.

Cubase är den andra anledningen till att jag inte varit så aktiv, och den största orsaken att jag formaterade om från första början.

ÄNTLIGEN kan jag börja spela in mina riff och strukturera upp låtarna, som jag har skrivit ner i tabulaturform i ett och ett halvt smockfyllda kollegieblock, på ett vettigt sätt. Det är nog ett år sedan jag spelade in någonting sist.

Har hittat en ny kompis också i EZ Drummer, och har man också Drumkit from hell (där Tomas Haake blivit samplad i komp och "enkel-ljud") som tillägg så slår man lätt ihjäl ett par timmar. Det är en plugin till cubase som simulerar trummor på ett bra, smidigt och väldigt lätt sätt. Som alla vet så finns det ingen vettig trummis i verkligheten, så man sparar irritation och man slipper alla förklaringar, dispyter och mordhot på detta sättet...

Till er som trodde rubriken syftade på 14:e platsen så kan jag säga direkt att jag varken klassar Meshuggah som Death Metal eller (om dom nu var det) som värdiga en plats på min lista. Inte ens på en Top-120 lista.

Nej jag valde den eftersom jag tyckte den sammafattar mitt datorhaveri ganska bra och att Haake dessutom fick sitt namn nämnt i inlägget.

För övrigt så kommer min Top-20 lista uppdateras inom en väldigt snar framtid, så håll er eller häng er.

Death - Leprosy (1988)

Detta är andra fullängdaren (av sju) som Floridabandet släppt, och det var min första kontakt med Death. En äldre bekant spelade upp denna när jag och min polare kört moppe dit för att köpa sprit. Vi brukade sticka till honom varje fredag och köpa en liter HB och spela in några nya låtar från hans samling på kassett, så vi hade färska dängor att supa till. Det var kärlek vid första lyssningen kan jag garantera. Vi blev sittandes där och snackade om plattan tills spriten var slut och bandet fyllt. Att han sedan kunde spela vissa partier på gura gjorde mig grymt impad.

Detta albumvalet får nog många inbitna "dödsare" att höja ett par ögonbryn. Scream Bloody Gore "ska" man ju ha som favorit men som jag sagt tidigare så är detta en personlig lista så jag skiter i vilket.

Senare kollade jag givetvis upp Scream Bloody Gore som kom året innan men det var, och är fortfarande, Leprosy jag tänker på när jag hör talas om Death.

Scream Bloody Gore var mer "pang på pungen" med sin fuck-off-nu-kör-vi-attityd, medans dom på denna slöade ner sig ett par BPM. Denna skivan är mer komplicerad, meckigare och innehar fler taktbyten än S.B.G men har samtidigt enligt mig en råare och mer framträdande röst av Chuck Schuldiner. På nästa skiva (Spiritual Healing) som kom 1990 hade man gått ett steg längre och gjorde ännu mer komplicerad döds. Så jag anser att denna är den bästa eftersom den innehåller både öset och råheten från S.B.G men är samtidigt inte lika meckig som Spiritual Healing.

Nackdelarna är att a) Trummorna är ganska stela och nästan tråkiga och b) Basen enligt mig är ganska tråkig, följer gitarrerna hela tiden utan några coola slingor och att den är för lågt mixad. Men det kanske beror på att basisten Terry Butler (som står listad som basist) inte lirade en ton på denna skivan. Han sa att det var för komplicerat för honom, så det är Chuck som står för den insatsen. Men han blev ändå listad för att dom var polare. Sånt gillar jag.

Andra som medverkar på denna skivan är: Rick Rozz (gitarr) och Bill Andrews (trummor), som tillsammans med Terry Butler spelade på förra plattan på min lista.

Man märker att Chuck har övat en hel del på sin planka sedan sist, för även om Scream Bloody Gore hade sina grymma riff på sina ställen så innehåller denna en ren kavalkad köttriff. Och solona är i en helt annan klass. Och lyssna bara på tappingen i Born Dead...

Men favoritriffet på skivan är ändå (fast det är så uttjatat och sönderlyssnat nu) det i Pull the Plug. Och Chucks skrik gör ju inte den låten sämre, eller vad säger ni?

Death - Pull the Plug:

Det är iofs 6 månader kvar till Halloween, men det gäller ju att vara förberedd.

Här är dom TRE bästa tipsen för er som vill sticka ut lite extra på Halloweenfesten:

3 - Bebismannen

En dräkt gjord av ett lager med bebisar. Vad kan gå fel? Kvinnorna kommer flockas i stora klungor runt dig när dom ser hur bra hand du har med de små liven. Du kommer vara "förökningsmaterial" i deras ögon.

Hade jag jobbat på dagis så hade jag gått dom obligatoriska stadspromenaderna med ungarna såhär.

Minus: Det är inga riktiga bebisar. Och dräkten finns bara i 12 exemplar och kostar $2300...

2 - Den födande

Denna är kanske inte så verklighetstrogen, men helt klart en partyhöjare. Hur många har du sett komma utklädda till en födande kvinna?

Minus: Att det vore häftigare att bära denna dräkt om man gick på händerna. Kan vara lite knepigt om man, som jag, är rökare och vill dricka samtidigt.

1 - Pingvinen!

Min personliga favorit. En 100% ögonbrynshöjare på vilken fest som helst, eller varför inte bära den med stolthet på en match med Pittsburgh Penguins?

En dräkt gjord helt i latex för oss lite mer vågade. Notera hålet på magen som ska föreställa naveln, ur vilket man ska ta ut sin erigerade penis, för att ge honan njutning. Folk köper verkligen sånt här för att piffa upp sitt sexliv. Men fråga mig inte hur jag hittade denna, är ju själv mer inne på tapirer.

Minus: Finns faktiskt inget att förbättra på denna skapelse. Glömde dock kolla upp priset, så det kan väl vara ett minus och som ni säkert redan listat ut så är den gjord i Tyskland....

Massacre - From Beyond (1991)

Oj oj ojvilken tyngd! Sån brutal jävla platta detta är. Skön våldtäkt på öronen. 

Minns första gången jag lade denna plattan på skivtallriken och bara häpnade. Jag satt som i trans och bara följde med i texterna och studerade (det otroligt fula, men ändå häftiga) omslaget. Edward J. Repka

heter snubben som gjort det, alla hans omslag kan ni glo på här.

Musiken då? Jo det är Death Metal som den ska låta med tvåtakt varvat med slöa, tunga, släpande partier, en näve thrash och en perfekt growlröst ovanpå av Kam Lee, som sägs ha "uppfunnit" growltekninken, men om detta är sant eller inte tvistar dom lärde. Fakta är iallafall att han har en jävligt bra röst. Alla medlemmar har dessutom varit med i Death på ett eller annat sätt. Sista låten på "From Beyond" som heter "Corpsegrinder" är dessutom en cover på just Death. Och det är ett annat band jag älskar, som kommer högre upp på listan...

Enda saken jag stör mig på är låten "Chambers of Ages" som börjar med ett synthintro. Vet inte om dom försökte skapa nån speciell stämning eller kanske förlorat något vad, men jag hatade det iallafall. Jag får utslag och våldsamma dampanfall av s.k stämninghöjande synthlåtar. Men som tur var så insåg dom att det var häftigare att spela metal och drog igång låten med ett grymt thrashriff efter lite mer än en minuts klinkande. Då lugnade jag mig. En dålig minut på ett helt album kan jag ha överseende med.

Jag brukar alltid ha någon favoritlåt på varje platta som spelas några gånger fler än de övriga. Men på denna plattan har jag stora problem med att bara välja en. Men det extremt hatiska skriket 3.45 in i öppningsspåret (som slår skriket i "Succubus" på mållinjen) är så grymt att det får bli den.

Massacre -  Dawn of Eternity: