Vomitory - Revelation Nausea (2001)

Andra svenska bandet på listan. Och vad kan man egentligen säga om den här plattan? Är ingen recensent, så det kan va lite svårt att förklara för någon som aldrig hört Vomitory. Men det låter ungefär som om man blandat del melodiska och en del riktigt betongfyllda, tunga riff, en sångare som låter som en förbannad björn väckt ur sitt ide, en riktigt jävla snabb trummis som mer än gärna blandar in d-takt i sitt lir och spetsa allt med fuck-off attityd så kanske ni börjar fatta hur bra detta är. Är man ett gäng som troligtvis blivit utskrattade mer än en gång för din värmländska dialekt (Karlstad), så är det kanske inte så konstigt att man är förbannadde?

Har absolut ingenting att anmärka på. 39 minuters ren brutalitet. Perfekt variation mellan tunga, snabba och punkinspirerade låtar och punkinfluerad metal är, som de flesta i min bekantskap vet, något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och på tal om punk så är Cliff, från sveriges bästa punkband (Driller Killer), med och skrålar i en låt:

Vomitory - The art of War:

Deranged - High on Blood (1998)

Första svenska bandet på listan (av sex st totalt). Eller svenskar o svenskar, skåningar....

Hörde denna skivan spelas upp i en bil på väg till en stor marknad för att bläddra vinyler och dricka rusdrycker. Nattramn (Silencer) distribuerade plattan på denna tiden, så efter två låtar i stereon hade han en hundring mer att handla vinyler för och jag ett köttigt mästerverk på plast i handen. Jag och min polare blev avbrutna av honom i vår diskussion, om hur brutal musik ska låta, när han slängde på denna plattan. Och så jävla rätt han hade! Mer än tio år senare sitter jag här och tycker fortfarande den är lika bra. Inga krusiduller, inga flirtar med löjliga melodier (dom skippade t.o.m solon i majoriteten av låtarna) utan det är ren jävla kross med "flugriff" ovanpå och en röst som låter som en riktigt uppretad zombie på fultjack. Detta är ett soundtrack till förruttnelse.

Begreppet flugriff är förresten uppfunnet av mig under en lång fyllediskussion om gitarrsound, där man föreställer sig hur en samling flugor kring en rutten kropp skulle låtit om man satte musik till scenariot. Tycker det passar perfekt! Man blir smart av alkohol...

Deranged öppnade dörren för mig till den brutalare delen av Death Metal och förtjänar egentligen en högre placering men får nöja sig med en 18:e plats pga den stenhårda konkurrensen.

Deranged - Razor Divine:

Troligtvis den snyggaste bandlogon jag sett...

Immolation - Dawn of Possession (1991)

Fick ett kasettband av en polare nån gång på högstadiet och detta bandet spelades så flitigt att jag måste gjort Duracell jävligt glada. Min freestyle var ändå inte speciellt batterislukande. Har letat upp vad skivan hette och vilka band som va med på den. Rock Hard Presents Monsters Of Death heter den och sämre blandband har jag haft om man säger så... Eller vad sägs om:

1.Morbid Angel - Rebel Lands

2.Malevolent Creation - Thou Shall Kill

3.Death - Suicide Machine
4.Brutal Truth - Wilt

5.Immolation - Those Left Behind

6.Gorguts - Disincarnated

7.Unleashed - Into Glory Ride

8.Obituary - Rotting Ways

9.Dismember - I Wish You Hell
10.Morgoth - Opportunity Is Gone
11.Pestilence - Twisted Truth
12.Atheist - Enthralled In Essence
13.Pungent Stench - The Ballad Of Mangled Homeboys
14.Vader - Vicious Circle

15.Exhorder - Unforgiven

16.Atrocity - Life Is A Long And Silent River

17.Tiamat - Ancient Entity

Många band på plattan hade jag redan en massa skivor med men det var just Immolation som fick mig att häpna. När introt går igång så ryser jag än idag. Så jävla bra! Hade aldrig hört nåt så tungt innan. Och fastän det är skivans "ballad" med sin långsamhet så är det fortfarande favoriten. Tycker det är en perfekt mix mellan meckighet och rens plattan igenom.

Lyriken kretsar som vanligt när det gäller Immolation om den vitskäggiga farbrorn där uppe bland molnen och hur dum i huvudet han är. Jag gillar det skarpt! Eller vad sägs om följande i slutet på Those Left Behind:

"jesus christ
you are lord
you are god
but have you won ever sin and death
victory's crown shall be ours
for we are those
those you've left behind"

Varför kommer inte jag på en sån här textrad?

Immolation - Those Left Behind:

"Stor i orden, men liten på jorden" brukar skojfriska pensionärer, göteborgare och annat pack säga när man varit otrevlig mot dem. Men hur stor är jorden (Tellus) i jämförelse med andra planeter och stjärnor i universum?

Här nedanför är en bildserie som visar hur fjuttig vår lilla planet och vår sol egentligen är.

Den största stjärnan i vår galax (Vintergatan) heter Antares, och är ungefär 10 000 gånger lyskraftigare än solen. Om Antares hade placerats i vårt solsystems mitt, skulle den nå ut förbi Mars omloppsbana. Vårt solsystem är dock bara ett av uppskattningsvis (minst) 200 miljarder andra i Vintergatan. Och tänker man på att det finns ungefär 100 miljarder galaxer i det (hittills) för oss upptäckta universum, så börjar man fatta storleken.

Jag är verkligen ingen astronom, men jag tycker det är häftigt att läsa om dessa saker. Det väcker en konstig känsla inom en och får en att inse hur jävla stort och mäktigt universum är, en värdig motståndare helt enkelt...

Min plan på att någon gång i framtiden spränga hela jorden och utrota allt liv har nu bytts ut till att försöka konstruera ett vapen som kan utplåna hela jävla universum. För om det finns liv på en så extremt liten och bortglömd del av universum som Tellus, så borde det ju rimligtvis finnas liv på fler ställen. Kanske inte "intelligent" liv, som det sägs vara här, men livsformer. Och att någonting lever räcker för att jag ska hata det.

Suffocation - Pierced from Within (1995)

Kommer ihåg när jag köpte denna skivan. Jag var 15 år och hade precis kommit hem från skolan (en fredag) där det låg en postavi från Tpl records. Hade beställt tre vinyler (Accept, Sepultura och Girlschool) och denna skivan på CD. Hade fått rekomendationer av äldre killar att den skulle "falla mig på läppen". Ringde min polare som hade samma musiksmak som jag, och vi möttes på posten för att hämta ut paketet. Vi gick hem till mig och hällde upp en den första groggen för kvällen blandad med saft, som var standard varje helg under ungefär ett års tid. Kan för övrigt säga att jag inte dricker saft nuförtiden...
När vi spisat alla nyinköpta vinyler så åkte denna plattan på. När första låten "Pierced from Within" spelades upp på nästintill överdrivet hög volym tittade vi bara på varann i ren lycka. Det var dom sjukaste riffen jag hört och Frank Mullens röst var något av det brutalaste jag hört just då. Och trummisen lekte bakom setet på ett sätt jag inte hört innan. Vid denna tiden lyssnade jag mest på svensk döds i 4/4-takt med hyfsat ljusa röster i jämförelse. Denna skivan har så många taktbyten och avbrott i musiken att jag varken orkar eller vill räkna dem, men det utan att de blir tråkiga eller försöker bräcka några slags rekord. Gillar både Effigy of the Forgotten (1991) och Breeding the Spawn (1993) som kom innan, men denna tycker jag är snäppet bättre än föregångarna. På en Top-200 lista så hade Effigy...också kommit med. Men denna är bättre både musikaliskt och soundmässigt enligt mig tack vare producenten Scott Burns. Den mannen har haft ett finger med på en hel del av skivorna på min lista kommer ni få se.

Suffocation - Pierced from Within:

Ja då har jag offrat nästan en hel dag i mitt extremt hektiska liv (nja nästan iallafall) åt att sammanställa listan över dom 20 bästa plattorna inom Death Metal.

Just när jag skrev det så tyckte jag det skulle bli kul och intressant. Nu vet jag vilken ångest det är att göra listor. Vinyl och CDspelaren har gått konstant idag. Har velat fram och tillbaka, flyttat upp skivor efter lyssning för att sedan flytta ner samma skiva 4 steg på listan efter att en annan åkt på tallriken. 

En lista på 200 skivor hade behövts för att inte lämna allt för många grupper utanför. Men det hade blivit åt helvete för jobbigt.

Tyckte att 10 plattor var för lite och 30 orkar jag inte skriva ner, så 20 fick det bli.  

Är väl medveten om att jag kommer bli stämplad för all framtid av somliga för att vara idioten som satte DEN plattan före DEN. Men det är min lista och det är min smak som gäller. Jag utgår från vad plattan gjort för inverkan på MIG och inte på scenen i övrigt. Tidpunkt för upptäkten har en stor inverkan också. Nostalgi är en svårifrånkomlig jävel som har sitt att säga till om oxo.
Listan hittar ni här 

Det senaste nummret av Close-Up damp ner på mitt hallgolv idag. Nummer 100. Kom o tänka på hur den tidningen har förändrats under åren.

Där jag växte upp fanns det bara ett ställe som sålde Close-Up, och vi var 3st i min ålder som näst intill slogs om den tidningen (kiosken köpte bara in ETT exemplar av varje nummer hur mycket vi än tjatade). Vi läste ju samma tidning alla tre, men det var ju skivan man fick till vissa nummer som va så eftertraktad. Detta var långt före internets genombrott och där man fick sina enda musikaliska tips genom äldre personers rekomendationer och flyers man fick till när man beställde demos (på kasett! som det ska va).

Visst, vi hade ju kunnat lösa en varsen prenumeration, men då hade man ju inte haft råd med hembränt, tjuvrökarcigg och annat som va viktigt på den tiden. Men så en dag efter nåt års läsning o lyssning hos andra (4nr/år på den tiden) så fick jag ett sommarjobb som varade en vecka, och la mina surt förvärvade pengar på en prenumeration. 150:- tror jag tillomed den gick på, inkl en CD man fick välja av tre alternativ. Tog en livedubbel med Accept. Det var nr 25 om jag inte minns helt fel. Varit prenumerant sen dess med 2 missade nummer. Men jag har jag sett tidningen utvecklas till det sämre i mitt tycke. Men bara ett fåtal av mina favoritrecensenter är kvar så det har väl lite med det att göra.

Iallafall så hade dom i nr100 en lista på dom 100 bästa plattorna som släppts under tiden tidningen existerat, dvs sedan 1991. Om listan är bra eller dålig kanjag skriva en bok om, det är inte det väsentliga. Jag ska göra MIN lista när jag känner för det. Men jag kom att tänka på olika listor man gjort genom åren och tänkte kanske göra en över Iron Maiden, Motörhead, eller kanske Accepts 30 bästa låtar framöver. Starkt inspirerad av denna bloggares lista över Judas Priests bästa.

Men har även tänkt ett tag på att göra listor över favoritplattor i specifika genres jag gillar. Så...jag börjar väl med en lista över den grenen av metal som legat mig varmast om hjärtat brevid Heavy Metal, nämligen Death Metal